Dags för SM

Jag tänkte ge mig på lite önsketänkande när det gäller SM (och då menar jag förstås riktiga SM, inte det som jag och andra heltidsarbetande karriärister, föräldrar, fegisar, talanglösa eller bekväma ska ägna oss åt nästa helg i Hälsingeskogarna).

Först och främst är det ädelt att arrangören bestämde sig för att starta loppet inne i Götene och låter cyklisterna köra några mil innan det är dags att ta sig up för Kinnekulle. På så vis hålls SM drömmen och vid liv lite längre för samtliga och möjligheten att sola sig i stjärnglansen förlängs. (Det är naturligtvis även kul att loppet inte startar och har målgång i Hällekis utan att cykelsporten visar upp sig i våra svenska storstäder!?) För när det sedan kommer att börja köras kommer de flesta ha gjort sitt. Då hoppas jag att det har gått iväg en utbrytning innehållandes ett gäng proffs som inte är så starka på att åka uppför tillsammans med Albing, Rosin, Wangel, Svensson eller någon annan från Valhall. På så vis ökar mina klubbkompisars chans att kunna slita sig med i backen.

Sen hoppas jag (hoppas och hoppas förresten, det klart att jag vill att någon av min kompisar ska vinna SM, jag hoppas på att vinna på Måltipset också, men jag spelar inte). Att detta gäng bli upphunna av Kekke, Larsson, Gotland samt några från Capinordic med några varv kvar. Capinordickillarna får kompensera sin aningen lägre fysiska förmåga genom ett numerärt övertag. I gruppen blir det såklart en hel del rävspel blandat med stenhård attackcykling och tillslut kommer Fredrik Eriksson loss. Han håller undan drygt ett varv ute på Kinnekulle. I jakten på honom får Stevenson en fin resa bakom de som jagar. Sista gången i backen attackerar Larsson eller Lövqvist, Stevenson klarar inte att gå med och på sista branta knäppan i backen blir Fredrik upphunnen och passerad.

Fredrik fortsätter att jaga i nedförsbacken utan att ta in något och nere på platten blir han upphunnen av de andra tre. Det tar ett tag innan jakten kommer igång på riktigt, Capinordic är ju två så de andra tittar på dem, medans de vill att Pro Tour killarna ska ta ansvaret. Jakten kommer igång tillslut och stundtals jobbar de fyra bra ihop. Avståndet upp till sololedaren pendlar mellan 15-25 sekunder beroende på hur bra samarbetet är. Tillslut attackerar Kekke och han får med sig Fredrik Eriksson. De håller undan tills det är två kilometer kvar då de andra två kommer ikapp. Stevensson kontrar direkt men får inget utrymme. Den sista kilometern är ett enda mjölksyrevakuum, även för den ensamme ledaren vars ben är helt fyrkantiga och tidsavståndet äts snabbt upp. Ska han klara det undrar alla och Vacchi som speaker är i extas. Ett fåtal hundra meter kvar. Det är klart, han gör det. Vinstmarginalen blir tillslut fyra sekunder före sin kollega som också ställer upp i Touren, och trea blir Stevensson.

Vem vann då undrar du säkert? Det kvittar säger jag, huvudsaken är att vi får se den svenska mästartröjan långt framme i Touren. Antingen i bergen med bröderna Schleck, Cancellara, Voigt mfl i släptåg eller i slutet av etapperna när det drar ihop sig till spurt med Cavendish några rullar längre ner.

Hur gick det där bakom då? Jo, min klubbkompisar blir såklart tillslut ifrånåkta av sina proffessionella utbrytarkompisar. De blir även upphunna av de flesta övriga heltidsåkarna som legat bakom dem. Men de lyckas hålla undan för de allra flesta "vanliga", elitcyklister som missat morgonutbytningen. Slutresultatet blir topp 25.

Vad tror ni?

/Oscar

I morgon lovar yr.no sol och morgondagens head-coach lovar backträning. Ett sammanträffande som i min värld är av samma dignitet som när the moon is in the seventh house, and Jupiter aligns with Mars. Men det som kommer inträffa i morgon är inte att freden kommer att vägleda planeterna, eller att kärleken kommer att styra stjärnorna. Utan att det blir back-cykling med upzippad, lång dragkedja och sönderklippt nätbrynja. TdF style.

/Oscar

Uppståndelse

Saxat från Dalademokraten:

Parr är tillbaka.
I herrseniorklassen (som körde tolv mil) vann Mora-klubben CK Parrs Anders Juhlin, före Solleröns Peter Resar, och fyra slutade Parrs John Nilsson. Klubben CK Parr har återuppstått efter att varit nedlag sedan 1995. Moraklubben har fostrat en rad framgångsrika cyklister som Nicklas Axelsson, John Nilsson, Peter Resar, Anders Juhlin och Stefan Brykt. Nu hoppas klubben få fart på ungdomsverksamheten igen.

------------------------------------------------------------

"Nu hoppas klubben få fart på ungdomsverksamheten igen"

Hoppas de lyckas, helt klart är i alla fall att de kommer att sätta fart på seniortävlingarna.

/Oscar

Bilden ovan visar Anders Juhlin i Team Di Nardis outfit från 2000. Detta året körde även Kim Kirchen och Fränk Schleck i denna tröja!

Ömma ben

Halv två dök jag upp på samlingsplatsen. Turen gick söderut, och gruppon bestod av en jobbig kombination av roleurer och puncheurer. Själv kvalade jag in under epitetet flanör eller posör och i takt med att gossarna spelade ut sina kort blev jag ordentligt mörbultad.

Benen lyckades ta mig hem och i duschen kunde jag glatt konstatera att jag börjar få en solrand på låren.

/Oscar

Som jag vill ha det

Solen skiner, härlig frukost med Annsie och Mille. Sedan en promenad till Fine Food för en fika. Annsie är på väg ut för att träna nu, jag och Mille ska gå och handla. Sen blir det lunch och efter det är det min tur att träna. Sedan till kvällen får vi besök och har tänkte bjuda på den Kumlinska tolkningen av Leilas Tonfisk Marrakech.

Vad mer kan man önska?

/Oscar

"The Lone Pink Panther" (SMACK)

(Photo by: Niklas Källström: The lone chase)

Race up date:

Well, yesterday was fun. Raced the Markim SMACK road race 64km average speed 41km, 66 participants.

Great course- well organized. I felt like a lone ranger on a mission as I raced on my own, no Valhall or CC riders. Big teams were, Ck Uni, Ck Norrtälje, Bålsta Ck and Vallentuna Ck. I had to play it right and ensure my destiny. Peter Lindqvist set out on his own with another rider for most of the race, no teams were actively chasing. I made several attacks to speed things up, felt great. (As Oscar would put it, my nose took some wind J) Eventually at the end of the first lap I broke away and created a good gap and managed to stay away for 12km, but then caught. Eventually me and a few guys decided to bring the two back in as no team was taking sole responsibility in an organized fashion and then we caught the two guys with 5km to go. Finished in a sprint with me winning my H30 and 3^rd totally. Very happy chap and great training.

As I was on my own the Pink CC kit was all out. I was marked hell of a lot but still pushed the boat.

That’s it, over and out.

/damian

Results:

Peter Lindqvist CK Norrtälje Elit 1^st

Torbjörn de Jager Team CK Cyklig H40 2^nd

Damian Herbert Ck Valhall H30 3^rd

Osminkad sanning

Soon to be sjöstadsbo Jojje frågade mig om jag har sett Patrik Starks bilder från Luma GP och vad jag tyckte om bilden på mig. Jag sa att jag tyckter att det ser ut som jag sitter för högt på cykel och att jag har en konstig position. Det hade han inte så mycket att säga om, däremot tyckte han att jag såg blek ut.

Jag kan inte göra mycket annat än att hålla med, och eftersom att cykel ska vara en snygg sport så får jag försöka göra något åt saken. Men tyvärr, vare sig tiden eller solen verkar räcka till för mig i år så jag får satsa på något kosmetiskt.

/Oscar

Proffsare på tisdagspass

Trots min inte allt för fina form så lyckades jag tvinga med kroppen hela vägen hem på gårdagens fartpass runt Bornsjön. Kanske mest för att jag vet exakt var varenda lilla backe är som man måste vara med över finns. Proffs på den rundan helt enkelt. Och helt appropå det, proffs alltså så var exproffset Fredrik Modin helt oväntat med på gårdagens pass. Han klagade lite inledningsvis att han var mycket tyngre än sina 51 kg som han vägde när han sprätte ifrån nästan alla uppför under PostGirot 2002. Han satt naturligtvis mycket snyggt och lätt på sin nya Specialized (utan flaskställ!!!). Han noterade även och gav cred till våra rosa Cycle Corner ställ.
Valhall är underbart när det bara dyker upp folk som han! :-)
//Fiffi

Tisdagslycka

Det har känts som det regnat i flera veckor, men lagom till tisdagens fartpass så slutade det och det bjöds på solsken. Eftersom det inte var särskilt varmt men jag tyckte att det skulle vara kul att cykla utan knävärmare någon gång denna sommar så kletade jag på ett redigt lager med mitt varmaste linement på benen. En lyx jag aldrig unnar mig på träning annars. Men är det var liksom ett sätt för mig att fira att det blivit sommar.

Det var säkert 40 stycken som dök upp på slussen för att tampas med varandra runt Bornsjön. Det gick lugnt och sansat ut till Botkyrka kyrka, men där brakade det loss, farten drogs upp och attackerna satte igång. Min plan var att köra på i den första kuperade delen inne i skogen, försöka överleva i ute på mittenpartiet över fälten för att sedan köra allt jag hade i backarna tillbaka upp till Botkyrka kyrka.

Turen blev precis så hård som jag hade hoppas på. Jag pendlade mellan ljusrött och mörkrött mest hela tiden och jag lyckades press upp pulsen i 98% av mitt max. (Nu ska det väl sägas att jag inte vet vad mitt max är, men jag har mina aningar). Årshögsta blev det i alla fall.

Denna toppnotering skedde i sista slakmotan upp mot Botkyrka kyrka, där det var "mål" och rullande återsamlig. Jag satt på andra rulle bakom den överjävlige Gustaf Wangel och tänkte att detta läge är bra... Wangel kommer inte att bry sig i spurten utan han kommer att köra på stenhård hela vägen fram, så jag behöver bara följa med tills det är dags. Bara och bara? Jag låg naturligtvis på mörkrött, och när vägen svänger vänster och jag ser hur lång det är kvar får jag en mental kalldusch och dör nästan. Men bara nästan. Nådastöden kommer när Wangel efter ett tag till ökar farten ytterligare från spets. Jag tappar hans hjul och totaldör, och vips är alla i tätklungan förbi mig och försvinner uppför backen.

Jag har knappt styrfart. Tack vare det lyckas jag få ner pulsen till mer normal nivå och efter ett tag försvinner tillräcklig mycket mjölksyra för att jag ska lyckas ta mig ikapp den "rullande återsamlingen" och när jag sitter säkert på sista rullen känner jag lyckan. Lyckan över att ha fått cykla i kortbyxor igen, lyckan över att ha varit totalt slut, och lyckan över att slippa cykla hem själv den sista timmen.

Ännu lyckligare blev jag att jag han hem i lagom tid för att vara med och natta Mille.

/Oscar

Tillbaka i Sverige

Kom hem sent i söndags natt efter 5 dagar i Norge där jag och Valhall kollegan Mattias Svensson körde ett etapplopp. Tävlingen gick i området kring Laerdal i Vestlandet, ni vet där det alltid nästan regnar, men nu var vädret konstigt nog ganska fint. Det var enormt vackert med fjordar, höga berg och vattenfall och det kom busslaster med japaner, kineser och ryssar. Tävlingen bestod av 3 gateritt (GPn) 2 fellesstart (linjelopp) och ett tempo. Galnaste etappen var nog ett GP på 30 km som avslutades med målgång uppför en snökantad backe på 10 km med 8% lutning. Annars lyckades jag också vurpa två gånger, bli ifråncyklad av Cervelo test ream proffset Gabriel "Gaba" Rasch och köra mitt livs längsta GP på 72km.

/gustaf

Congratulations to Mattias O

What a time to do vätternrundan 7:47. I'm impressed. Well Done.

Oskönt prank

En kompis till mig är på väg ner för att cykla runt vättern. Han har två våndor. Det förmodade regnvädret och distansen, (han är nämligen precis som de flesta av mina cykelkompisar solskens- och tävlingscyklist, och i vanliga fall inte så intresserad av äventyr likt Vätternrundan). En bekant till någon i detta cykelgäng ska ordna med en "depå" i Jönköping dit killarna kan lämna in lite ombyteskläder samt lite nödproviant. Kompisen har ordnat med två fryspåsar till depån, en med 2:ans linement för att slippa kalla ben, och en med något helt annat till 2:an nämligen chamois-kräm.

Hade man känt till telenumret till depåkillen och varit en taskig kompis hade man kunnat ställa till med helvete genom att märka om påsarna.

/Oscar

Fotriktigt?

På gårdagens pass hörde jag en välbekant stämma bakom mig säga: Oscar – Oscar. Rösten innehöll någon form av uppgivenhet blandat med triumf och jag förstod direkt att Rytz hade hittat något fel i min (enligt mig klanderfria utrustning). Jag gick snabbt igenom en checklista i huvudet,
ren cykel – check
rena kläder – check
inget onödigt i fickorna – check
osv.

Jag visste att jag skulle kunna åka dit på min väloljade kedja som efter allt regnande innehöll så pass mycket olja att jag nästan börjat oroa mig för att bli invaderad av USA. Jag sneglade till och med ner på min högra vad för att försäkra mig om att jag inte fått ett Cat 5 mark, men det var lugnt.

Den synd jag tydligen begick (tillsammans med Janne Gunnars) var enligt prylgurun Daniel att mina innerstrumpor var för långa i förhållande till mina yttersockor.

Mitt svar var att jag tyckte att det såg bättre ut när innersockan stack upp och att Janne Gunnars är facit enligt mig.

Diskussionen fortsatte i all vänlighet och vi bägge redogjorde för våra respektive argument. Väl hemma igen letade jag självklart upp bildbevis för att stärka min tes och fann att yttersockor/skoöverdrag som täcker strumporna har ett numerärt övertag i proffsklungan. Men, eftersom kvalitet går före kvantitet så kommer jag även fortsättningsvis ha längre innersockor än yttersockor, precis som Wiggo, DZ och Boonen.

Oscar

På rull

Allt rullar på, jobb, familj och fritid. Men mest av allt rullar Mille. Efter att grymtande försökt rulla i några dagar så sitter nu rullet över vänster axel som en dans.

Vi slapp regnet på Luma, vilket var skönt. Tyvärr lyckades inte hålla mig på benen i alla fall. Direkt efter starten drogs tempot upp och fältet sträcktes ut. Någon gång på 3-4 varvet fick jag för mig att köra på lite i serpentinbacken, men jag var så ivrig att jag satte pedalen i marken och fick smaka asfalt. Jag studsade upp rätt snabbt och försökte köra vidare men då upptäckte jag att kedjan hade hoppat. Men tillslut var jag igång igen. Det hade bildats lite smågrupper så vägen upp var tung då jag fick ta mycket vind för att gå från grupp till grupp, men tillslut så satt jag ändå med dem som jagade tätduon (eller kvartetten då de var två juniorer med också). Samarbetet i vår grupp var inte på topp utan rävspelet om tredjeplatsen, eller om det var tröttheten som tagit överhanden. Jag hade lite krafter kvar så jag körde ikapp de två juniorerna framför (som vid detta laget hade släppt seniorerna) och tänkte att jag kunde ta det som steg ett av två i att köra ikapp de två ledande seniorerna. Men efter att jag kommit ikapp juniorerna var jag slut och (de var de också) så vips var de andra ikapp igen.

Med ett drygt varv kvar stötte klubbkamraten Mattias Svensson ifrån oss andra och tog därmed hand om tredjeplatsen samtidigt som jag då kunde sitta på hjul inför spurten och bli fyra.

Tipset då? Jag hade rätt om Nisse, han var snabb och blev tvåa. Men ännu snabbare var Ragge Sylwan.

Valhalls tidigare ordförande Victor Cordova har tagit en massa fina bilder, du hittar dem här:

http://picasaweb.google.se/dubbelklick/LumaGP2009#

/Oscar

prao?

Har häckat inne på Cycle Corner ganska mycket på sista tiden. Det är trevligt. Huvudanledningen är att jag måste bygga ihop min garantiram med mina gamla komponenter. Jag är ingen meck-gud, så det tar sin lilla tid. Dock är det kul att se hur livet ter sig inne i butiken en vanlig dag. Kunder som kommer och går, ställer frågor, får svar, köper en slang osv. Sedan käkar man lunch med Damian, tar en kaffe och därefter går man tillbaka och putsar lite på sin nyss demonterade bakväxel. Igår kom Francios smygandes in i sin rosa outfit. Bara en sån sak.

Ikväll blir det full fräs ut till Ingarö!

/Fredrik

LUMA GP - Skönt lopp på hemmaplan

H30 loppet i Hammarbysjöstad gick som väntat fort från början och redan inför andra varvningen så gick en pedal i asfalten i den tajta kurvan innan backen.... och i och med det den första selektionen gjord. I spets försvann Damian Herbert (CKV) och Patrik Dahl (TCC) i en utbrytning som skulle visa sig helt avgörande för loppet. Bakom jagades det men inte med den intensitet som hade behövts. Personligen fick jag en fin resa loppet igenom (mest på hjul) tills det var dags för målgång då jag gick först in i Jimmys kurvan och kunde spurta hem 3e platsen. Damian segrade i stor stil SOLO efter att ha kört i från Skjort-Patrik.

//F

Inför Luma GP

I morgon är det dags för "hemmatävlingen" Luma GP, hemma dels för att det är Valhall som arrangerar och för att jag bor 150 meter från starten.

Förra året var det en härlig dag i solen som slutade med flera trevliga varv tillsammans med Mackan (numera Sandqvist) från Cykel City.

Tyvärr så fruktar jag för att morgondagen inte kommer att bli en repris på förra året. För det första så ser väderutsikterna inte lika bra ut för morgondagen och för det andra ställer jag och Mackan inte upp i samma klass.

Istället får jag hoppas på att vägarna har hunnit torka upp lagom till halv tre och att jag kan göra sällskap med några andra och tampas om tätplaceringarna.

Apropå tampas om placeringar så är det nog läge att se upp lite extra för Nisse från Ceres i morgon. Förra året var han trea i elitklassen. I år bor han i Norge och har inte tävlat så mycket, men banan passar honom. Och trots att träning är färskvara brukar duktiga elitkillar som kör lite mindre inte bli särskilt långsamma för det.

I morgon vet vi hur det gick.

/Oscar

hårt och mjukt, sött och salt

Det är ett ruskigt väder nu. Och sällskap fick man inte. Alltså utfördes ett litet "väckningspass" inför Luma GP i ensamhet, i regn.

Nog svettades jag säkert lite, men det var snarare så att de söta regndropparna blandades med de salta tårarna från mina ögon. Tårar som kommer sig av att jag och min sambo nyligen har beslutat oss för att omplacera vår hund, Ingo.

Så hur hård man än kan vara när det gäller att ge sig ut i skitväder är man tydligen inte mer än människa när allt kommer omkring.

Life goes on.

/Fredrik

Senarelägg Vätternrundan

Jag gillar försommarveckorna för då fylls (nåja) Stockholms vägar av cyklister. Igår kväll vid åttatiden körde jag hemmarundan Skarpnäck-Älta och mötte/såg/körde om/blev omkörd av ca 15 stycken cyklister på den knappa timme som rundan tog.

Detta kan nog inte förklaras av att Emma Johanssons leder världscupen eller att Thomas Lövqvist höll sig framme i Girot, utan att det snart är dags för Vätternrundan. Så glädjen blir nog kortvarig. För efter Vättern blir det antagligen ensamt på Flatenrakan mellan Älta och Skarpnäck igen och jag kommer möta lika många att hälsa på som man gör i februari... Men kanske det finns hopp? Om Gotland får köra i gult i juli eller om Emma radar upp världscupsegrar, fast det säkraste draget för att fylla sommarsverige med cyklister är nog ändå att senarelägga Vätternrundan till augusti.

/Oscar

Stilla undran...

Snart dags avsluta dagen, dra ner rullgardinen, släcka lampan och äntligen sova. Kan inte sluta fundera på hur vädret ska bli på lördag, den 6 juni, Sveriges nationaldag men även då Luma GP arrangeras av Ck Valhall. En fantastisk GP-tävling med Cycle Corner som huvudsponsor. 

over and out!

Jag tar sängvägen

Återhämtning och sömn är vikigt säger alla som vet. Så jag har bestämt mig för att testa sängvägen. Idag blir det en ledig dag från jobbet för att invänta sängleverans och montera ihop mitt nya vapen.

Slutar det regna ute så kanske jag hinner med en tur på hojjen under eftermiddgen också.

/Oscar

Skitiga öron

Gårdagskvällenspass bjöd på Årsta Havsbad i skitigt och dåligt väder. Men en hel del folk. Wangel var tokig som vanligt och drog dubbelt så långt och hårt som någon annan. Dessutom var det ett spurtpris på havsbadskylten som jag tog hem efter att att ha fått en perfekt resa fram på hjul av Albing. På vägen hem blev det en grupp om sex pers som kom iväg och höll hela vägen. När jag väl hemma slängt mig själv, mina kläder och cykeln i tvätten och satt och åt var jag fortfarande skitig i öronen... men det var det naturligtvis värt.

//Fiffi

Första inlägget

Har precis reggat bloggen. Nu ska vi se hur det fungerar här. Hur kan man exemplevis ändra färger osv.

Oscar