Slutspurter

Det är slutspurter på många fronter just nu. Först och främst ska jag bara förvärvsarbeta två dagar till innan det är dags att vara hemma med Mille. Det ska bli helt fantastiskt att få tillbringa så mycket tid med honom. Inledningen på min föräldraledighet är också slutspurten för Anna-Sofias och överlappet ska vi tillbringa i Frankrike tillsammans med hennes familj under två veckor. Hojjarna ska med och vi ser fram emot att cykla i några tuffa berg.

Tävlingssäsongen är också inne på slutspurten. Jag slängde nyss ett öga i tävlingskalendern och kan konstatera att det bara finns två race kvar som jag rent teoretiskt kan ställa upp i, Anundsloppet och Sista Chansen. Teoretiskt säger jag för Anundsloppet tyckte jag var ganska tråkigt, men sista chansen kan bli kul. Förhoppningsvis ger frankrikevistelsen goda ben till slutet på säsongen.

Den sista spurten jag tänkte på är den från söndagens tävling, Slottsrundan. Det var ett kul lopp och vi fick till det taktiska och fick bra utdelning genom en dubbelseger där Erik och Damian hade några cykellängder till godo på trean.

Till min stora glädje hade jag dragit slitlotten och tillbringade större delen av loppet i utbrytning och fick offra mig sista varvet. Men vad gör väl det, jag tillbringar gärna lång tid i utbrytning i strålande solsken så länge mina polare blir etta och tvåa. Jag kanske ska nämna att Daniel Lundvall som höll farten sist i spurten blev fyra också. Vad mer kan man önska sig?

Träna tills man kräks?

Jag misstänker att jag är för bekväm av mig för att ta ut mig tillräckligt. Jag har till exempel aldrig tränat så att jag spytt eller ramlat av cykeln. Det ska man tydligen göra då och då om man vill bli riktigt bra.

Däremot tror jag på den kommande generationen Kumlinare när det gäller uthållighetsidrott. Mille har inga problem att träna tills han spyr eller ramlar. Han gör det titt som tätt. Allt som oftast när han övar på att krypa så kommer käket upp, och när han tränar på att sitta så ramlar han, eller kräks för den delen också. Men han ger inte upp för det, han tränar vidare och kräks tills hans föräldrar tycker att han måste lugna ner sig och försöka behålla lite mat.

Tänk om man bara kunde få vara lite mer som honom, vilken sjuhelsikes cyklist man skulle bli då.

/Oscar

Tillbaks i stan

Nu var sommaren över för denna gång och jag är tillbaka i uppkopplat tillstånd. Mina föraningar om SM stämde naturligtvis inte. Däremot gick mitt Vet-SM tips för H35 in, fast det behöll jag för mig själv utan att basunera ut det på det världsvida nätet, för jag ville ju inte avslöja vilken oövervinnelig taktik vi lagt upp.

Loppet i sig blev ganska segt och avvaktande. Efter några varv hade de flesta insett att det skulle bli svårt för en utbrytning att hålla undan och de flesta verkade förbereda sig på en spurt vilket passade oss och Erik.

/Oscar