Träna tills man kräks?

Jag misstänker att jag är för bekväm av mig för att ta ut mig tillräckligt. Jag har till exempel aldrig tränat så att jag spytt eller ramlat av cykeln. Det ska man tydligen göra då och då om man vill bli riktigt bra.

Däremot tror jag på den kommande generationen Kumlinare när det gäller uthållighetsidrott. Mille har inga problem att träna tills han spyr eller ramlar. Han gör det titt som tätt. Allt som oftast när han övar på att krypa så kommer käket upp, och när han tränar på att sitta så ramlar han, eller kräks för den delen också. Men han ger inte upp för det, han tränar vidare och kräks tills hans föräldrar tycker att han måste lugna ner sig och försöka behålla lite mat.

Tänk om man bara kunde få vara lite mer som honom, vilken sjuhelsikes cyklist man skulle bli då.

/Oscar